En heldag med Mirjam

På tal om att jag spenderat alldeles för mycket tid vid datorn kan jag berätta om gårdagen. Jag vaknade 09:30, startade datorn och loggade in på skype precis i tid för min och Mirjams skype-dejt.
"Hur länge kan du prata Michis?"
"Jag kan prata hela dagen om det skulle vara så! Hahaha! Du då?"
"Hahahaha, ja jag kan prata hela dagen om det skulle vara så..."
Så började vårat samtal lite skämtsamt. Vi pratade på, tog små raster för att gå och hämta lunch och sådant. Runt 12:00 började båda städa, fortfarande med skype igång. Jag städade hela mitt rum och packade mina väskor. Jag vet att det kanske är lite väl tidigt, det är ju trots allt 6 dagar kvar, men jag tänkte att det kunde vara skönt att ha allt klart. Mirjam städade hela sitt rum också och blev väl i stort sett klar. Det tar tid att städa. Vi fixade och donade, tiden gick och 18:30 var vi tvugna att sluta för att Mirjam skulle gå ut. Vi skypade alltså i 9 timmar! Fast vi gjorde ju faktiskt nytta under tiden. Roligt var det i alla fall.


Can't live with it and definatly not without it!

Under min tid i Nottingham har jag blivit skrämmande fäst vid min dator. Tidigare satt jag vid datorn i genomsnitt kanske 2-3 gånger i veckan. Men nu, NU sitter jag här varje dag! Ibland blir det flera timmar på en dag och ibland kollar jag bara mail, facebook och bloggen lite snabbt. Men ändå, varje dag klickar jag på startknappen och loggar in. Herregud vart ska detta leda?! Jag som fruktat datorns existens i så många år och nu börjar nästan ryggen krummas i en riktig datanördsböj! Nej fy, hemska tanke! Men jag måste säga att det har underlättat min vistelse. Att veta att jag, genom några simpla knapprtyck, kan hålla kontakten med min familj och mina vänner har gett mig en trygghet. På ett sätt känns det som att jag fuskat. Jag skulle ju åka hit alldeles ensam, lämna tryggheten för att växa som människa och allt det där. Men men, jag har bott här i nästan ett år utan att ha känt att jag måste hem igen så jag antar att det räknas ändå.

I sommar blir det andra bullar! Då ska jag inte sitta vid datorn minsann. Det ska bli en massa sol & bad, cykelutflykter, ventilsökande och kanske en roadtrip..? Vem vet vad sommaren har att erbjuda? Hur som helst, till poängen: min tid som datanörd är över! Åtminstone över sommaren. Hur det blir sen vet jag inte, men jag ska göra mitt bästa! ;)

Min tripp till Lowestoft

Nu sitter jag här långt in på småtimmarna och bloggar. Tittade nyss på filmen Julie & Julia som jag varmt kan rekommendera! Meryl Streep, som en av huvudkaraktärerna, lyfter filmen.

Hur som haver. Igår, tisdag, kom jag hem från min lilla tripp till Lowestoft. Jag hade ingen aning om hur Jean, som jag åkte för att träffa, såg ut. Jag klev alltså av på tågstationen utan någon som helst aning om vem jag letade efter. Nu var stationen mindre än Eskilstunas tågstation så det underlättade. Det var inte heller några människor där, vilket gjorde saken ännu lättare! En bit bort på gatan fick jag se en liten tant komma springandes åt mitt håll. Hon vinkade men jag var inte säker på om det var åt mig. När hon sedan ropade: "Michelle..?" var jag ganska säker på att det var rätt person. Vi gick till bilen där jag möttes av 3 livliga hundar. Väl hemma åt vi "sandwiches" och pratade. Hon var så himla gullig och snäll!

På tisdagen åkte vi till en strand och promenerade med hundarna. Vi hade tyvärr ingen tur med vädret. Det blåste och var ganska kyligt, men uppfriskande i alla fall och vi slapp regn. Senare på kvällen tittade vi på Mamma Mia och åt ett jättegott bröd med vinbär i! Jean tyckte att filmen var jättebra och jag håller med. Jag har sett den några gånger förut men har inget emot att titta på den lite då och då. Man blir på så gott humör!

Tiden går fort när man har roligt. Vi fördrev verkligen tiden och det sa bara tjoff så var det redan tisdag. Denna dag åkte vi först lite snabbt till en annan strand och därefter till en mysig skog. Hundarna var med och skuttade lyckligt runt, ni vet sådär som hundar gör. Efter skogspromenaden bar det iväg hemåt och vi åt lite lunch. Huvudrätten bestod krispig kyckling med stekt ris+morötter,majs & ärtor och till efterrätt blev det bärpaj alá moi.

Sedan gjorde vi inte så mycket mer. Det blev dags för mig att ta tåget tillbaka till Nottingham. Jag är så glad att jag åkte och Jean var väldigt glad att jag kom. Ett bra sätt att knyta ihop säcken på tycker jag. Även om jag har en vecka kvar kan man ju säga att detta var finalen på min resa. Snart är det dags för nästa pjäs... Vill ni ha en roll i den? Huvudroll, biroll, dansare, rekvisitör, ljud-/ljustekniker...? Jag vet att jag kommer delta.


RSS 2.0