Michelle

På eftermiddagarna när jag hämtar upp Harry från skolan brukar vi prata om lite allt möjligt och det känns som att vi lärt känna varandra lite bättre nu. Nån dag förra veckan var han lite småtrött men jag kände mig lite extra pigg så jag sa att han kunde hoppa upp på min rygg (han är väldigt liten och lätt). Det var tydligen väldigt roligt, kanske för roligt för sedan den dagen vill han lifta på min rygg varje dag! Bra idé där Michelle, verkligen! Haha =D

Häromdan när vi gick där och pratade, om frukter tror jag, så kom plötsligt från ingen stans, helt oväntat; "Michelle, you are strange". Okeej...? Jag frågade varför, varpå han svarade "Vet inte, du bara är det." Fast han sa sen att det var på ett bra sätt, tackochlov! Men vad fick han det ifrån helt plötsligt? Han är förvisso inte den första som säger det, nej jag är van att höra det, men vad har jag gjort här? Vad är det som är så konstigt? Visst kan jag väl göra lite miner ibland och har kanske en del annorlunda idéer, men rent generellt tycker jag att jag bara är tråkigt vardaglig! Som vemsomhelst. Dessutom under de veckorna jag varit här har jag inte gjort några miner eller kippat efter andan då jag försökt berätta något jag tycker är otroligt kul, så jag förstår inte... Det måste vara något obotligt medfött som fastnat på min utstrålningsaura! Bra slutsats :)

Nu ikväll har jag varit med familjen på Goos Fair, liknande å-festen i Eskilstuna, samma princip... Som jag nämnt tidigare är mitt referenssystem en gnutta opålitligt. Eftersom jag inte har varit ute så mycket i den stora vida världen, har jag inte särskilt mycket att jämföra med. Ungefär som ett litet barn som just lärt sig prata. Barnet kan säga "Det var kul eller Det var dåligt" men allteftersom tiden går, samlar han på sig en massa nya användbara ord vilket leder till att han så småningom kan välja mellan "Det var fantastiskt, underbart, härligt, otroligt, superduper eller Det var kasst, uselt, botten, skit, det värsta jag varit med om". Ja, ni förstår vart jag vill komma.
Det blev ett litet sidospår igen.
Tillbaka till Goos Fair. Det var trevligt, men det där med karuseller är inte riktigt min grej jag mår bara illa när det snurrar, så det blev pariserhjulet och någon slags mini-bergochdalbana. Det var kul att bara titta på folk och känna av stämningen.

Nu kallar kudden på mig!

Hemma är inte där du bor, utan där man förstår dig.
-Christian Morgenstern

Och var är det någonstans? :P