Michelle

Igår var jag till gymmet igen för att få någon slags obligatorisk introduktion till gym-delen. De måste ha en sådan för att undvika att ovetande personer bara kommer dit, kör på med vikter och maskiner och skadar sig. När jag kom dit så blev jag inte förvånad att det var killen med den svåra dialekten, Matt heter han, som tog emot mig! Faktum är att han nu tydligen är min "handledare". Perfekt! Men jag får väl se det som en utmaning och bra träning för att komma in i engelskan ordentligt! Han verkar trevlig i alla fall och verkar ha lite kul åt mina tomma frågande blickar som kommer till uttryck lite nu och då... Det känns som att jag har gett ett bra första intryck!

Det där första-intrycket-grejen är inte direkt något för mig, det tar tid innan folk ser mitt sanna jag. Småprata är något jag är usel på t.ex. Om ni tänker er bonde-Fredrik och Lenas speed dejt så har ni en perfekt bild av hur jag skulle klara mig på en lunchdejt eller liknande! =D Inget illa ment mot Lena och bonde-Fredrik, han var ju så gullig! :) Men allvarligt talat. Kan man gå en kurs i hur man småpratar? När jag hamnar i en sådan situation att den pinsamma tystnaden tar över hand och jag känner att något måste sägas så kan jag inte komma på vad! Vid andra tillfällen då jag pratar med någon som bara kan prata på och hålla konversationen vid liv, brukar jag tänka; Hmm, ja det där kan man ju börja prata om. Ooo, smart samtalsämne. Det verkar ju inte så svårt att hålla igång ett samtal. Sen står jag där igen med en främling utan att ha något att säga! I och för sig är det ju inte bara mitt ansvar att driva konversationen framåt, men det kunde ju vara trevligt att åtminstone vara kapabel till det.

För att komma tillbaka till ämnet: Gymmet verkar jätte bra, men jag måste ha missat någonting Matt har sagt för idag tog han fram ett häfte och började fråga om mina mål och sånt! :O Hur stark känner du dig nu och hur stark vill du bli? På en skala mellan 1-10. "Hur vig är du, hur vig vill du bli? Hur bra kondition har du/vill du ha?". Och så frågade han hur ofta jag planerar att besöka gymmet. Mitt mål denna vecka är att delta i 4 träningsklasser och det skrev han upp i häftet som veckans mål! Det är ju bra att de är så engagerade jag var bara inte beredd på att det skulle bli så här. Nu får jag ju nästan prestationsångest! Hehe, men förhoppningsvis leder det till att jag når mina mål som jag satte upp...idag. Idag ska jag testa Yoga, får se hur det går.

Jag hoppas att jag når ett annat resultat en honom!! Han ser ju för tusan ut som en valnöt! (bilden är tagen från google)

För några veckor sedan ordnade jag en liten skattjakt för barnen. När jag kom hit, för 9 veckor sen, hade jag med mig Marabou choklad. Det var meningen att de skulle få dem direkt när jag kom, för att ge ett bra första intryck..., men så glömde jag bort det! På ett sätt var det väl bra eftersom det gav mig möjligheten att aktivera barnen och göra något roligt för dem som en trevlig överraskning, bara sådär mitt i det gråa vardagslivet. Harry tyckte att det var väldigt spännande och i söndags när han hade en kompis här, kom han och frågade om jag kunde göra en skattjakt åt dem. "Visst" svarade jag, "men jag har ingenting att gömma". Som lösning på det problemet sprang han och hämtade två små påsar med choklad =D Förresten var det kompisen som kissade ner mitt badrumsgolv som var här igen... Han hälsade inte ens på mig när han kom! Jag tittade på honom och sa klart och tydligt; "Hello" men han bara tittade bort! Oförskämd. Jag antar att han bara är blyg, men ändå. Eftersom jag själv är usel på första intrycket så får jag ge honom en tredje chans.

Nu är det snart dags för mig att ta mig till gymmet.
Bamsekram från mig!
Endast 45 dagar kvar till jul!! =D