Michelle

Idag har det väl gått lite sisådär.
Jag lagade chili con carne till ”tea” idag. Personligen tycker jag att jag lyckades rätt så bra, men det blev inga stående ovationer direkt! Georgie gillade det, eller så var hon bara snäll, men de andra två tyckte att det var pest och pina! Vi satt där vid bordet och de bara petade i maten. Jag sa att de måste äta lite grand för att få i sig någonting. ”Kan jag ta en frukt istället?” Lyckligtvis hade jag Georgia där som manade på sina yngre syskon att äta! Utan vidare framgång men ändå…hon hjälpte mig :) Till min räddning kom Graham hem (tackochlov, kände jag när han klev innanför dörren). Han smakade chili con carnen och sa att det var ”gorgeous”! Tackar tackar :P Han tvingade både Harry och Jessie att äta lite mer än hälften av det som låg på tallriken. Idag var första dagen jag lagade maten själv, tidigare har Julia förberett innan eller så har jag bara slängt in fiskpinnar i ugnen (utom igår då jag fixade potatismoset alldeles själv :P). Det kändes ju som ett bra första intryck! Jag hade hoppats på en reaktion mer i närheten av; ”Mmm, det var jätte gott!! Det godaste vi har ätit på länge!” Men istället slutade det med att Graham fick tvinga i dem min vidriga mat! Fast det var gott ska ni veta. När jag kommer hem till Sverige så ska jag bjuda alla er som läser det här på chili con carne alá Michelle! :D

Jag vill inte snacka skit om barnen nu, de är väldig snälla, men Jessie som är 11 är otroligt kräsen, hon har sagt det själv, men är det inte dags i den åldern att börja lära sig äta det man blir serverad? När jag var liten kunde jag också vara kräsen det är väl de flesta barn! Lök var i min mening jätte vidrigt, för att inte tala om champinjoner, tomatsoppa, räkor eller fisk! Men jag vet inte när det slutade. Det känns i alla fall som att man inte borde vara såå kräsen när man är 11 år, man går ju faktiskt i 5:an!
Något jag fortfarande inte kan äta är kåldolmar och fiskbullar, har även lite svårt för sill. Men annats äter jag det mesta (jag räknar dock inte med inälvsmat såsom komage och njurpaj).
Någon som känner för att dela med sig av sina åsikter om oätbar föda? :) Nyfiken på vad ni verkligen inte klarar av att äta!
Jag hoppas att det går bättre nästa vecka, jag ska försöka komma på något som de inte kan tycka är äckligt!

Julia och Graham gick ut och åt ikväll så jag satt barnvakt. Harry slog lite grand med en kudde på Jessie som sedan slog tillbaka. Det kanske blev lite väl hårt i huvudet på honom så han började gråta! Då fick jag försöka trösta honom och blåsa lite på huvudet samtidigt som jag fick lov att säga att det faktiskt var han som började slå Jessie. Asså nej, vad gör jag här?! Jag kan ingenting om att ta hand om barn, jag borde inte vara här! Jag vet att det inte har hänt något extremt idag, jag antar att jag börjar få ”kalla fötter” om man nu kan använda det uttrycket i detta sammanhang… Men vad gör jag om de börjar bråka som i BRÅKA?! Och hur ska jag göra för att de ska äta? Jag vill inte behöva tvinga dem men samtidigt kan jag inte låta dem få som de vill! Jag får ge dem pommes och fiskpinnar varje dag! Aah, då vad mat-problemet löst. Skönt! ;) Nej men allvarligt talat. Det löser sig! Jag lär mig efterhand, får vi hoppas.

”Kom alltid ihåg att du är helt unik. Precis som alla andra!”
-Margaret Mead