Michelle

Nej det är lite långtråkigt här tycker jag så jag tänkte skriva om när jag och Mirjam cyklade hem tillsammans genom Vilsta. Jag skrattar fortfarande för mig själv när jag tänker på det. De flesta har nog hört den historien redan men jag vill ha det nerskrivet så att jag kan läsa det, ni vet såna där gråa tråkiga dagar. Så här kommer det:

Allt började med att jag lyssnade på morfar när han berättade om olika minnen från när han var ung. Det är alltid lika kul att höra föräldrar och mor-/farföräldrar berätta om tiden innan jag gick omkring här på jorden. Några idéer slog iaf rot i mitt huvud när morfar berättat om allt möjligt smått och gott...

Det var en härlig vårkväll i maj och Mirjam & jag var på väg hem efter en arbetsam dag i radhuset i Skogstorp. Vi cyklade genom Vilsta där gräsplanen var ockuperad av familjer och ungdomar som grillade och hade det trevligt. En familj satt inte så långt ifrån grusvägen där vi kom cyklandes. "Mirjam titta till vänster" sa jag och hon vred på huvudet så att ansiktet var riktat mot familjen. Då ropade jag hej och tittade åt höger :) Efter det kändes det som att Mirjam ökade tempot lite grand för jag hamnade en bit bakom. Dessutom genom att döma efter hennes ansiktsuttryck verkade hon lite upprörd :P Lite längre fram, strax efter golfbanorna såg jag en man som var ute på en joggingtur. Mirjam muttrade lite och såg till att vara en liten bit framför mig. Jag fick syn på en liten glänta utefter vägkanten så jag saktade ner, svängde in vid gläntan och ropade "HAAALLÅÅÅÅååÅÅÅåååÅ!!" rätt så högt. Det var inte ett vanligt rop, utan mer som ett ylande eller ett rop taget från en tecknad film. Det var alltså endast Mirjam och joggaren på vägen! =D Jag lågt vikt över styret av skratt och försökte komma ikapp Mirjam som vid denna tidpunkt hade fått upp en väldans fart! xD Jag lovar, det var nästan så att jag trillade av cykeln så mycket skrattade jag!! Det var så hysteriskt kul!! =D Och ännu roligare blev det när jag äntligen lyckades komma ikapp Mirjam! Hon berättade hur jogging-mannen hade stirrat på henne när hon cyklade förbi! Hahahaha vad konstigt att han stirrade...! xD Jag älskar när det nästan krampar i magen för att man skrattar så mycket!

Det var en minnesvärd cykeltur! Jag vet att det var lite taskigt, på ett sätt, men asså mannen kommer ju inte ihåg det där nu och han vet inte vem Mirjam är så hon behöver ju inte skämmas. Hon ska vara glad att jag skapade ett roligt minne vi kan skratta åt lite nu och då, berätta för våra barn osv. :) Mirjam - jag skulle faktiskt vilja att du skrev om något som du tycker är väldigt roligt, som jag kanske inte håller med om helt och hållet :)

Vi har det så roligt tillsammans eller hur du Mirjis? =D
Ett skratt förlänger livet!