God Jul!!
Vi köpte likadana pyjamasar igår, det är apor på dem =D Tyckte att det passade bra... hahaha
Jag skriver mer sen och updaterar er lite om vad som händer här borta. Det är i alla fall inget skämt, jag kommer inte att hoppa ut ur något paket där hemma.
Hoppas att ni får en UNDERBAR JUL!
Kramar från Michelle och Mirjam
Snö i Nottingham
Det ni! Jag trodde väl inte att jag skulle få minusgrader och snö här i Nottingham, men det fick jag! Jag har kommit som en liten ängel och välsignat britterna. Hahahaha, det där var mest för att Mirjam ska bli lite irriterad...! =D
Jag stod i köket och bakade lussekatter i torsdags och plötsligt fick jag se hur små vita snöflingor singlade ner utanför. Jag blev överlycklig, sprang upp och hämtade kameran på en gång. Igårkväll när jag slängde en ganska oengagerad blick ut genom fönstret, hade det börja snöa igen! Jag och barnen sprang ut och lekte i snövädret. Gjorde en liten snölykta. Mysigt :) Det blev inte några 30cm som ni har i Sverige men jag är glad att jag fick lite julkänsla! Dessutom, idag när vi precis avslutat "roast dinner", som vi idag åt vid lunchtid, fick vi en en gång se små vita flingor falla ner från skyn! Tre dagar med snöfall!! Det var bara att slänga på sig lite varma kläder och rusa ut i det välkomna vintervädret. Vi hjälptes åt att göra en stoor snögubbe. Här har ni bildbevis:
Jag hittade några gamla palmliknande blad som jag tänkte kunde göra sig bra som hår. Personligen tycker jag att det blev en väldigt...jag kan inte säga vacker men...kreativ snögubbe! :D
Lussekatterna blev förövrigt väldigt goda. Det var faktiskt första gången i mitt liv som jag bakat lussekatter helt på egen hand! Jajamensan så är det och goda blev de!
Imorgon kommer Mirjam hit!! =D Vi hämtar henne på flygplatsen kl.20:10. Det ska bli jätte kul!! Ses imorn Mirjis!!!
Trevlig fjärde advent på er! 
14 veckor
Som litet foster ser jag nu ut så här:
Grattis
Hoppas att du har haft en bra födelsadag Sara! :)
Och grattis Phillip i efterskott som fyllde den 8:e. Jag har grattat honom men inte här på bloggen. Rasmus fyllde igår så han får också bli grattad här. Många decemberbarn!
Är det någon mer som ska grattas? Hmm, nej jag tror att jag fått med alla för tillfället. Japp! Grattis till alla som fyller snart eller som nyligen har fyllt!
Min weekend i Woking (del 2 - utforska London)
Fredag 27 nov, utforska London
Nu hade vi som sagt vårat äventyr framför oss! Alldeles ensamma i London, hur spännande var inte det?! Veronica fick sin julklapp och vi irrade lite längs gatukanten utan någon som helst aning om vart vi var påväg. När vi samlat oss lite gick vi in på stationen och fixade biljett till en buss-sightseeingtur. Vid disken satt en sur tråkigt gubbe som inte fattade vad jag sa.
Jag: "Hello. Is it possible to buy tickets for the bus sightseeing tour here?"
Sura gubben: "What?!"
Jag: "Eeehrm...the sightseeing tour...on a bus!!"
Gubben: "Uhu, the bus tour."
Vi hade lite roligt åt det, men vi tyckte att det mesta var roligt så... =D
Vi hoppade snart på en turistbuss med kartan och kamerorna i högsta hugg, väldigt turistigt! Det var en dubbeldäckad röd engelsk buss och övervåningen var utan tak. Vi hade tur med vädret, soligt och fint, dock ganska kyligt. Det bästa med bussturen var att man fick hoppa av vart man ville och sedan hoppa på nästa buss som kom förbi. Det dröjde inte många minuter innan vi klev av vid Covent Garden. Julia hade tipsat om att ta en traditionell english afternoon tea där och titta i små butiker. Jag hade föreställt mig en park med en massa mysiga butiker längs kanten och kanske några marknadsstånd, men riktigt så såg det inte ut. Vi hoppade av vid en helt vanlig gata. Längs gatan fanns hotell, resturanger och affärer. "Är vi rätt eller?" Vi strosade längs gatorna och försökte hitta något trevligt ställe att luncha på, båda var väldigt hungriga. Problemet var bara att antingen var det värsta lyxresturangerna med uppklädda kypare utanför dörren eller sunkiga snabbmatsställen. Inget mellanting. Det slutade med att vi tog varsin varmchoklad och baguette på något italienskt ställe. Chokladen var fantastiskt god så jag var nöjd.
Mätta och belåtna hoppade vi på en buss igen. Vi fick se i stort sett hela London. St Peters Cathedral, Tower Bridge, Gurkin, Shakesperes någonting, Piccadilly Circus, några speciella lejon, Big Ben, the Parliament, London Eye. Ja vi såg lite allt möjligt. Även om det var väldigt roligt så kände vi efter ett tag att det vore skönt att sätta sig nere i värmen. Det blåste väldigt kallt uppe på taket! Vi ett tillfälle sa guiden: "If you guys on uper deck think it's to cold, please turn to your left and turn the heat up on the button (en stunds tystnad medan folk började leta efter knappen. Jag och Veronica kunde inte hitta någon himla knapp!) ...And if you belived that...well...!" Hahaha! Klockrent! =D Vad dum man kände sig... Klart att det inte finns något värmesystem på en buss utan tak!
När turen var klar ca. 16:20 strosade vi omkring längs Themsen. Jag har ingen aning om var vi var men man kunde se Big Ben på andra sidan Themsen :) Det fanns lite marknadsstånd att titta på och vi hittade även en karusell! Veronica övertygade mig om att ta en tur. Hahaha vad roligt man kan ha på en barnkarusell! Det var en sån där med hästar ni vet. 
Våra hästar åkte upp och ner i otakt...
Innan vi tog tåget hem till Woking åt vi middag på en curryresturang. Gudomligt gott!! Vi satt som packade sillar, det var fullt med folk! Men det var det värt. Ja, sen var det som sagt tåget till Woking som gällde. Resten av kvällen/natten tittade vi på Wedding crashers och pratade. Vi var väldigt nöjda med dagen och helgen hade bara börjat...
Min weekend i Woking (del 1)
Fredag 27 nov, London
Klockan 06:15 ringde väckarklockan och sakta men säkert släpade jag mig in i duschen (ingen spindel denna gång tack och lov!). Allt flöt på hela morgonen, jag tog rätt buss, hittade tågstationen och även rätt tåg! Det var inte fören jag anlände till St Pancras där jag skulle ta tunnelbanan till Waterloo som det började köra ihop sig lite. Jag frågade någon som jobbade där hur jag skulle ta mig till Waterloo. Han sa att jag skulle ta Victoria line, hoppa av vid...något med Park och sedan byta till ssschhkppliif. Ja jag tänkte att om jag bara tar mig till stationen något med Park så frågar jag någon där hur jag tar mig till Waterloo. Jag sprang runt där nere i underjorden i alla gångar och korridorer och försökte hitta Victoria line. Tillslut hittade jag rätt. På listan över hållplatser vi skulle passera fick jag se Finsbury Park. Okej vad bra då måste jag vara rätt! tänkte jag. Framme vid Finsbury Park skulle jag alltså bara åka raka vägen till Waterloo. Eftersom jag aldrig uppfattade vilken linje jag skulle byta till var jag tvungen att fråga någon igen. Kvinnan, som såg ut som en man, gav mig ett litet tveksamt "jag tror att det enklaste är om du åker till ... för att byta till ..." Det kändes lite osäkert att lyssna på henne men vad skulle jag göra? Det var bara att börja irra omkring igen! Några svenska svordomar bubblade ut ur munnen på mig (när jag var ensam). Jag fattade inte varför kvinnan sa att jag skulle behöva byta, det skulle ju bara vara raka vägen till Waterloo där jag befann mig just för tillfället! Efter en stund hittade jag en karta över hela tunnelbanenätet i London och insåg snart att jag åkt åt fel håll! Jag skulle tagit Victora line till Green Park. Man måste visst hålla koll på om man ska norrut eller söderut...
(Liten förklaring till bilden: Jag anlände vid blåa ringen, hamnade vid den gröna, åkte till den gula för att tillsist kunna ta mig till den röda!)
Vad jag kände mig liten där ett tag! Ensam i underjorden och ingen aning om vart jag skulle. Det fanns inte en människa i sikte och jag hittade inte rätt perrong. Plötsligt, som en räddande ängel, hörde jag en mansröst bakom mig som frågade om jag var okej. "You look a bit lost. Can I help you?" Tack och lov! Någon som kan hjälpa mig! Jag förklarade vart jag skulle och mannen i tunnelbanekläder förklarade hur jag skulle göra. Han kändes pålitlig, till skillnad från den manhaftiga kvinnan som tvekade och chansade på vilken linje jag skulle ta! Efter detta nästan mirakulösa möte var jag tillbaka på banan igen och 25 minuter senare klev jag av vid Waterloo Central Station.
Phiu! Jag drog några djupa andetag av lättnad medan jag tog mig upp till normal markhöjd igen. Nu kände jag mig inte lika liten längre. Tvärtom, jag kände mig oövervinnlig...eller ja...jag var i alla fall otroligt glad över att ha tagit mig hela vägen till Waterloo, alldeles ensam! Det enda som återstod var att hitta Veronica. Vi ringde varandra några gånger och försökte beskriva för den andre var vi befann oss.
Jag: "Jag är vid en stor gata där det finns en massa affärer. Typ Europcar..."
Veronica: "En stor gata...? Gick du ut från ett par stora glasdörrar?"
Jag: "Ja...eller nja...jag vet inte..." (hur tusan skulle jag komma ihåg det? Det hade ju redan gått 2 minuter...) "Men jag ser en bro som går över vägen också."
Veronica: "Men hur såg det ut där du klev av? Var det en massa tavlor på väggen? Gick du ner för en trappa?
Jag: Va?! Nej jag kommer från underjorden! Jag gick upp för en trappa. Nej du vänta nu vet jag!! Jag ser London Eye!!"
Veronica bad mig stå kvar där för hon trodde att hon kunde hitta mig där jag stod mittemot London Eye. Kort därpå ringde telefonen och jag hörde Veronica igen: "Jag vet var du är nu. Titta över gatan. Nej lite mer åt vänster." Då fick jag se Veronica vinkandes på andra sidan gatan. Sen blev det lite Hollywood-film över det hela. Båda sprang mot trafiklysena och när det slog om till grön gubbe rusade vi mot varandra över gatan, ropade lite frenetiskt; HEEEEJ!! och kramades mitt på övergångsstället. Det kändes bra att vi äntligen hittat varandra och nu väntade vårat äventyr...
Den spännande fortsättningen följer...
Grattis mamma
Grattis mamsen på födelsedagen! =D Hoppas att du får en bra dag! Puss o kram
Sen vill jag passa på och tacka alla som gratulerade mig på min födelsedag! Tack mamma och Phillip för paketet och pappa, Minna och farmor för blommorna. Tack mamma, pappa, mormor och Mimmi för att ni ringde.
Skönt att jag inte är bortglömd trots att jag är så långt hemifrån.
Det var inte den bästa födelsedagen får jag väl säga. Jag hade feber och ont i kroppen och ville inget annat än sova! Men jag blev lite gladare när jag fick några telefonsamtal och grattismeddelanden :) Familjen jag bor hos firade mig lite också. De hade köpt ett elektroniskt sudoku och en ram. Det var tänkt att vi skulle ut och käka på kvällen men eftersom jag inte kunde hålla mig upprätt en längre stund struntade vi i det... Och nu är jag helt plötsligt 19 år. Jag mår i alla fall bättre nu.
Kram på er!
Happy birthday!
GRATTIS till moster Mimmi! =D Vi fyller år idag! Ja, jag sa VI och det stämmer faktiskt. Jag föddes på min kära mosters 25 års dag för 19 år sen, är det inte lite konstigt?! =D Det är därför vi är så lika och har samma humor...gu' bevars! =D Eller hur du Micke?
Hoppas att du får en toppen dag Marina! Själv har jag blivit sjuk efter helgens bravader i London och Woking... Men det är frost ute idag! Nästan snö, kan man ju säga :P Inte trodde jag att jag skulle få 'nästan' snö på min födelsedag i England! Haha =D
Jag ska ge er en ordentlig redovisning över min resa till London/Woking, men just nu tror jag att jag måste lägga mig ner ett tag!
Snart kommer del 1. Oroa er inte :)
