Michelle

Med mp3:n i öronen, iklädd varma kläder och min bästa vän (kameran) i handen tog jag mig faktiskt till parken igår. Jag hade perfekt timing! Precis lagom till solnedgången när ljuset är som vackrast! Det var verkligen härligt. Allt gick så bra. Jag kom in i ett flöde och kände mig så inspirerad. Jag älskar att gå för mig själv i min egen lilla värld, fundera, lyssna på musik och fotografera. Nästan som meditation. 
 


Så fint runt sjön!

Nu är det dags för en liten uppdate igen. Jag ligger lite efter här.

Förra helgen åkte jag till Elin för att fira hennes 20-års dag! Vi hade det riktigt kul, när jag väl var framme vill säga...! För att göra en lååång historia kort; mitt tåg var en aning försenat så det kom vid 19:45, jag åkte FÖRBI Peterborough och hamnade i något jäkla Ely, fick vänta där i en timme och ta tåget tillbaka till Peterborough! Så jag var hos Elin i Crowland runt 22:30 efter en lång tågresa och en ganska dyr taxifärd. Hahaha inget gick särskillt bra den kvällen. Det första som hände när jag klev in i Elins rum var att en galge gick sönder då jag skulle hänga upp min jacka! Men sen gick det bättre, tackochlov.
 
På lördagen tog vi bussen in till Peterborough för att shoppa och fotografera lite. Vi missade nästan bussen hem... Eftersom Elin fyllde 20år på måndagen (15 feb) så bestämde vi oss för att fira på lördagen med en utekväll i Peterborough. Vi hade planerat att köpa hem lite kinamat som vi skulle äta till melodifestivalen och sen göra oss i ordning i lugn och ro. Jag tror att vi ringde till kinaresturangen 28 tusen gånger utan att få svar. Det visade sig sen att de hade haft stängt hela dagen!! Då blev det curry-hämtmat istället. Den ena rätten var så fruktansvärt stark att det inte ens var gott. Det värkte i bröstet när man åt. Hursomhelst. Vi slängde i oss maten och sen var det smink-maraton! Elin skulle sminka mig och det var ett riktigt race. Men vi fixade det och hann med sista bussen in till Peterborough. Väl ute hade vi det riktigt kul! Vi var på ett ställe som heter Edwards. Vilka dance moves hörru Elin! :D Vi tog även varsin drink. För Elin blev det en Cosmopolitan ocj jag tog en Sex on the beach, som var riktigt god måste jag säga.
Vi var hemma runt 03:30 tror jag.. En lyckad kväll blev det!
   
Justja, när vi var inne i stan var jag tvungen att köpa nya strupmbyxor. Tror ni inte att jag lyckas köpa GRAVID-STRUMPBYXOR?! Märkte det när jag var redo att ta på mig dem. Typiskt!

Som ni säkert förstår var vi ganska slöa på söndagen. Men vi tog en promenad till en abbey (typ en kyrka..) och fotograferade lite.
   
Senare på kvällen fick vi en plötslig lust att klä ut oss och dansa som tokar! Hahaha det var väldigt roligt :D
 
På måndagsmorgonen väckte jag Elin och gav henne min födelsedagspresent. Ett handmålat martiniglas som det stod Birthday Girl på. Och i glaset låg det salmiakbalkar!

Tack Elin för en rolig helg! :D

Idag vill jag bara önska alla en underbar mysig, fin, kärleksfull, och glad alla hjärtans dag!

Can't buy me love

Pussar och kramar

I förmiddags när jag traskade hem från dagens body pump-pass tittade solen fram. Helt underbart! Men inte nog med det. Plötsligt fick jag se en klunga med snödroppar (blommor alltså). Årets första vårtecken!! WOHOO :D Jag har faktiskt bildbevis. Dock världens sämsta bildkvalité men ändå, ni ser att jag talar sanning i alla fall. Förutsatt att jag inte har tagit en bild från förra året eller kopierat från google eller nåt...men ni litar på mig eller hur?

Ja ni ser det där vita och gröna längst upp i bilden? Det är snödropparna!

I morgon ska jag in till stan och träffa Viktoria. Ska bli trevligt! Allt är förövrigt i sin vanliga ordning förutom att Graham är i Srilanka på jobb denna vecka. På onsdag ska Julia också iväg på jobb någonstans och hon blir kvar där över natten vilket betyder att jag är helt ensam med barnen ons kväll-tors morgon. Men det ska väl gå bra, de sover ju bara på natten så det är inte så mycket jag behöver göra annorlunda.

Nu är det dags för kvällsmat. Lasagne idag så nu blir väl Harry glad...! Hahaha

Sköt om er!
Kram

Är det inte lite jobbigt att prata i telefon ibland? Ni vet när man måste ringa någonstans för att få hjälp med något? Häromdan var jag tvungen att ringa till ett hotell för att kolla upp om det fanns några lediga rum i april. Mormor och hennes väninna kommer på besök då så jag tänkte vara ute i god tid så att det är fixat och klart. Jag knappade in numret till hotellet och tryckte sedan på den gröna luren. Snart hörde jag en trevlig kvinnoröst som frågade hur hon kunde stå till tjänst (på engelska förståss). Jag kände mig så lättad av att höra den glada hjälpsamma tonen i hennes röst! Efter min fråga om lediga rum och bokning bad hon mig hänga kvar i luren medan hon kopplade mig till rätt avdelning. Kort därpå hör jag en uttråkad tantröst som frågar hur hon kan hälpa mig. Jag frågar än en gång om lediga rum i april och möjligheterna att boka. Hon förklarar med sin entoniga stämma att det finns rum och att jag kan boka. Jag förklarar att det är mellan lör.24 - mån.26 april varpå hon mumlar något om...ja det kan jag ju inte svara på eftersom jag inte hörde...hahaha. Jag fattade sen att det var något om att bo mellan fredag-söndag, typ weekend erbjudande. Men jag har ingen aning om vad det var som var annorlunda för det uppfattade jag inte trots att hon fick upprepa det 3 gånger! Jag sa i alla fall att jag ville boka lör-mån. Hon frågade om namnen på de som skulle ha rummet och jag stavade bådas namn. Sedan frågade hon efter efternamnen och så blev hon tydligen förrvirrad! Jag sa att efternamnet på person nummer 1 var Johnsson och då sa hon: "Nej, vänta lite nu. Vi börjar om för jag fattar inte ett dugg av det här!", och lät jätte sur. Det är svårt att återge samtalet så här skriftligt, jag håller med om att det blev lite hackigt och hattigt men jag är förtusan utlänning! Hon måste väl fatta att det inte är så lätt då! När hon sedan började prata om kreditkortsnummer bestämde vi att jag skulle ringa upp någon anna dag...

Det hela slutade alltså med att jag inte var ett dugg närmre att ha fixat ett rum år mormor och Maud!

det känns som att hon kan ha sett ut såhär...

Idag är jag på glatt humör i alla fall! Solen lyser och fåglarna kvittrar.
Ha en trevlig helg!
Soliga kramar från mig :)

Just nu härjar en förkylning i huset! Både Julia, Harry och jag är lite småhängiga. Så idag har jag inte gjort många knop, på förmiddagen vill säga. På eftermiddagen/kvällen har det varit fullrulle. När jag hämtat Harry från skolan hann vi inte vara inne många minuter innan han frågade om jag kunde spela Wii med honom. Jag börjar bli en fena på Super Mario vid det här laget! Jag måste erkänna att det är kul, men i MÅTTLIGA mängder.

Sedan fixade jag kvällsmaten, som idag var chicken nuggets med ris. Det var väldigt trevlig stämning runt matbordet idag. Barnen var glada och åt all sin mat. Phiu! Det är så skönt när de är på det humöret alla tre samtidigt.

Just när jag röjt klart i köket och sjunkit ner i soffan för att skriva lite i dagboken kom Harry och attackerade mig! Jag var en häst eller nåt så det var bara att ställa sig upp med honom fastklamrad på ryggen och gallopera runt i huset! Den leken övergick sedan till kurragömma i ett mörkt rum. Men han var aldrig riktigt nöjd med mörkheten i rummen så vi fick byta flera gånger (utan framgång...). Tillslut nöjde han sig med gästrummet. Julia kom och frågade vad vi höll på med och så var hon också med och lekte en stund :D Hahaha!

Nej nu är jag så trött att jag måste koncentrera mig riktigt ordentligt på att stava. Jag tror att jag har lite sömnbrist. Nu säger jag därför god natt och går och lägger mig. Vilken strålande idé!

God eftermiddag! Idag åkte jag in en snabb sväng till stan för att fixa tågbiljett till Peterborough. Den 12-15 februari ska jag nämligen åka och hälsa på Elin som även hon har tagit sig hit till England för att jobba som au pair! Det ska bli väldigt roligt, längtar verkligen! Snart kommer jag Elin :D

Jag har inte varit så aktiv på bloggen på senaste tiden. Har inte haft någon inspiration att skriva helt enkelt, men nu ska jag försöka uppdatera lite oftare...

Jag kan ju berätta om gårdagens middagskaos.
Den dagliga frågan; "Vad ska vi laga för mat idag?" har väl de flesta problem med?! Här är det ett ganska stort problem! Tre ungar ska bli nöjda och de tycker ALDRIG om samma sak! Igår testade Julia att laga en ny rätt eftersom barnen alltid klagar på att de får samma sak hela tiden. Det blev kyckling-/purjo-/bacon-paj som enligt mig smakade väldigt bra. Harry påpekade att det inte såg speciellt trevligt ut men han överraskade faktiskt både mig och Julia och åt det!! Han sa till och med: "It's quite nice" och det är ett väldigt bra betyg... Sedan kom äldsta tjejen till bordet och protesterade innan hon ens hann sätta sig ner. "No it's different, I'm not eating it!" Hon ville tydligen ha "Maggies Chicken and Leeks Pie". "OMG! WHAT'S THAT? APPLES?!", i stort sett skrek hon och slängde äppelbitarna på bordet. Det hjälpte inte direkt att få mellantjejen att äta. Men när Harry fick två syltkakor, efter att snällt ha ätit sin mat, kom hon på andra tankar. Tro nu inte att hon åt snällt och beskedligt för det vore en skam att beskriva det så. Nej, hon bölade och gnällde och frågade hur mycket hon måste äta för att få sina syltkakor (och fortsatte klaga efter att Julia visat hur mycket hon var tvungen att äta). Äldsta tjejen vägrade att äta alls.
 bild tagen från google
Det var helt ärligt det värsta jag har varit med om. De var så himla oförskämda! Men det som gjorde mig mest irriterad var att Julia aldrig blev arg! Hon fick sina kakor tillslut och äldsta tjejen fick tillåtelse att fixa pasta. Gaaaaaaah!! Det är synd att inte morfar kan engelska så bra, annars skulle jag ta hit honom så att han kunde lära dem ett och annat! Mattias vet hur det kan gå... Hahaha :D

Nej usch och fy för i-gårkväll! Jag är glad att de är för blyga och inte vågar hålla på så när jag är ensam hemma. De kan rynka på näsan och säga att det inte är gott, men de är ändå snälla mot mig. De bråkar med varandra istället... *Suck*

Kommer ni ihåg Att-göra-när-du-har-tråkigt-tipsen? Jag avslutar dagens inlägg med några såna:

1. Sjung högt om folk du möter på stan, t.ex. "Där går det trevliga tanten med rött lockigt hår trallalalaa"
2. Spring naken på stan och om polisen kommer, skyll på någon annan!
3. Glöm alltid att trycka på den gröna luren på mobilen, börja prata utan att svara

De två första är inget jag skulle prova själv kanske, men det kul att bara tänka tanken :)

Okej, måndagen den 11 januari tog alltså jag, mamma och Phillip ett tåg in till London. Vårt första uppdrag var att hitta hotellet. Det gick bra, jättebra! Härligt! Vi gick och firade, på konditori med varsitt sånt här vaniljhjärta som är så fruktansvärt gott...! Nej, det gjorde vi inte (det var ju Seke Palm som hoppade över gropar i vägen!) Haha...
Vi hittade hotellet i alla fall. Receptionen var trevlig men när vi klev in i hissen kändes det som att vi hamnat i en sunkig Stockholmsförort! Hissväggarna var klädda i mossgröna heltäckningsmattor, en gropig spegel och i taket lyste en lampa med ett gröngult skumt sken som flimrade. Rummet var helt okej för att bara sova i en natt, efter en ordentlig vädring dvs. Det var minst 40 grader där inne då vi klev innanför dörren! När vi sedan lyfte på överkastet på en av sängarna fick vi se att madrasserna var från medeltiden! Men nog om detta nu. Vi ville hinna med så mycket som möjligt under dagen så vi skyndade iväg till tunnelbanan. Första hållplatsen var Leicester Sqare där vi lyckades få tag på, hör och häpna, tre biljetter till THE PHANTOM OF THE OPERA på teatrarnas teater; Her Majesty Theatre!

Med väskorna dumpade på hotellet och teaterbiljetterna fixade kunde vi börja vår dag, på riktigt, i London. Tunnelbanekorten och kartan hade vi i högsta hugg när vi sprang runt i underjorden för att hitta rätt hållplats. Vid ett tillfälle var det väldigt packat med folk i rulltrappan och den bredvid hade stannat. Men hurtiga familjen började såklart skutta upp för den stillastående rulltrappan! Skuttandet varade dock inte så länge... Vet ni hur oändligt långa de där trapporna är?! Och höga kliv är det också, 50cm! Halvvägs upp kändes mina lår som timmerstockar så språngmarschen övergick ganska omgående till ett stilla lunk...

Notting Hill och Portobello Road blev första resmålet. Ni har väl sett filmen Notting Hill?! Vi besökte Mr Thakers "Travel bookshop" som var sig lik på insidan men inte på utsidan! Det är verkligen ett jätte mysigt område med färgglada hus, små butiker och marknadsstånd längs hela gatan. Mycket trevligt!
Nästa punkt på schemat blev Harrods. Jag säger bara HERREGUD vad stort det är!! Och jäklarns vad snyggt det var där inne, verkligen flådigt! Men det är ganska mycket en titta men INTE köpa affär. Om man nu ska kalla det för affär...kanske snarare ett stort varuhus. Mer än så hann vi inte med. När vi hade tittar klart inne på Harrods var vi tvungna att åka tillbaka till hotellet för att fixa oss inför kvällens teaterbesök!

Förra helgen var mamma och Phillip på besök här i Nottingham (8-12 jan). Efter försenat flyg och en 4 timmars bussfärd var de äntligen här på fredagskvällen kl.23.10! Graham och jag åkte och hämtade dem på busstationen. Det var fyra månader sen vi sågs men det kändes inte som att det var så länge sen när vi möttes igen. De hade med sig lite svenska skatter, bl.a. knäckebröd, blåbärs-/kamomillte, salmiakbalkar(!) och julklappar. :) Tack så mycket för allt fint!

När de hade tagit sig hela vägen hit, var jag såklart tvungen att visa Nottinghams stora shoppingcenter. Det använde vi lördagen till. Vi hade tänkt ge oss iväg ganska tidigt så att vi skulle ha hela dagen på oss men ni vet, familjen Johnsson... Vi lyckades dra ut på det hela lite och kom tillslut iväg vid 10:30 eller nåt. Det finns väl inte så mycket att berätta om lördagen egentligen, vi shoppade och Phillip tyckte att engelsmännen var väldigt korta, "utom de mörkhyade". När vi sen kom hem på kvällen lagade vi köttfärslimpa, eller mamma lagade köttfärslimpa. Jag och Phillip gjorde en bärpaj. Mumsfillibabba! Hahaha kommer ni ihåg det uttrycket? Det var länge sen man hörde det.

Söndagen blev en sevärdhetsdag. Bussen in till stan igen och så styrde vi våra steg mot Nottingham Castle, slottet där Robin Hood höll till. Det var INTE behagligt utomhus. Blött och svinkallt! Inne i slottet fanns det lite allt möjligt att titta på. Långa texter om Robin Hood och annat från förr i tiden, som ingen orkar läsa! Men vi gick omkring och tittade lite. Vanligtvis har de en guidad tur då man får se fängelsehålorna och såna saker, men p.g.a. vädret trodde de att det skulle bli inställt. Istället för att vänta och se om det skulle bli en tur eller ej gick vi till Englands äldsta pub. Det heter Ye Olde Trip To Jerusalem och Graham tipsade oss om att gå dit. Vad kan man säga om den? Det var väl mysigt. Byggnaden är från 1189-talet, lite häftigt. Vi beställde varsin kopp te och chokladbrownie. Innan vi åkte tillbaka hem gick vi på stan en liten stund igen.

Söndagsmiddagen, roast dinner, hölls som vanligt och denna vecka serverades nötkött. Vi stod för efterrätten som blev choklad och bananpaj. Mamma var väldigt nöjd med måltiden; "Allt var jätte gott! Jag måste få receptet på allt sen!", Phillip...tyckte om pajen... Haha, han fick en massa rosa köttbitar, som är väldigt möra och goda, men han är ju inte så mycket för kött. Jag var som vanligt mätt och belåten. Roast är bästa måltiden på hela veckan! När allt var undanplockat från bordet var det speldags. Vem vill bli miljonär, med bilder, blev det. Kvällen avslutades med en omgång charader. Mycket trevlig kväll.

Tidigt på måndagsmorgonen tog vi tåget till London, men det berättar jag om sen.

Här kommer den spännande fortsättningen på min och Mirjams julvecka.
Jag har berättat om halva veckan ända fram till julafton, så nu fortsätter jag från juldagen.

Fredag 25 dec
Efter det väldigt INTE intensiva julfirandet, sov vi lite längre på juldagsmorgonen. Denna dag blev en ta-det-lugnt-dag. Vi satt och tittade på youtubeklipp och hade det mysigt. Eftersom engelsmännen, och resten av världen, firar jul den 25 så tänkte vi att det förmodligen inte var någon idé att åka in till stan eller så. Mer än så har jag inte att säga om juldagen. Det var skönt att bara slöa lite. Eller justja, jag ville visa Mirjam en mysig park där man kan promenera runt en pytte liten sjö. Det tar ca. 30 minuter att gå till parken och när vi äntligen var framme så fick vi se att de stängde kl.16:15. Klockan var vid den tidpunkten 16:05! Det var bara att knata hem igen. Vi fick en skön promenad i alla fall.

Lördag 26 dec
Den 26 december kallar britterna för Boxing day och det som våran juldag. Även denna dag tog vi det lite lugnt. På förmiddagen gick vi till parken igen, innan de stängde. När vi sen kom hem gjorde vi oss i ordning för en utekväll på puben inne i stan. I Sverige går ju många ut på krogen/klubben/puben osv på juldagen så vi tänkte att det säkerligen skulle vara mycket folk ute. Dessutom ville jag passa på att undersöka Nottinghams nattliv när jag hade Mirjam här, jag går inte gärna ut helt själv...
Efter lite tveksamheter var vi tillslut väldigt inställda på att gå ut och vi såg verkligen fram emot en utekväll. Glada i hågen skuttade vi ner till busshållplatsen.
"Hmm, det är röd dag i dag så vi får titta på söndags-tidtabellen. Ja men titta den kommer om 10 minuter. Jag kan i alla fall inte se att det står något speciellt om Boxing day."
Vi stod i kylan och väntade. Väntade. VÄNTADE! Tiden går så sakta när man väntar, speciellt när det är kallt! Men det var bara att härda ut eftersom en trevlig utekväll väntade oss. Trodde vi ja!! Efter 20 minuters plågsam väntan, började vi ana lite smått att bussen förmodligen inte skulle dyka upp bakom kröken. "Mirjam kom, vi går till puben som ligger precis runt hörnet här. Det kanske är massor med folk där." På vägen dit mötte vi två killar som frågade om inte bussarna gick. "Nej nej, det går inga bussar på Boxing day!" Nehe där ser man! Jätte bra att det står på tidtabellen vid busshålsplatsen!!! Hur skulle vi kunna veta att hela England hamnar i koma den 26 december?! När vi kom till puben var det helt öde! Det var bara: hem igen, tvätta bort mascaran, dra på myskläder, på med youtube, flumma lite, sova...Men du Mirjam... haha. Det var väl inte fy skam det heller, vi klarade oss.

Söndag 27 dec, sista dagen...
Det var den sista heldagen vi hade kvar och den blev ganska fullpackad och intensiv. Vi började med en sista shoppingtur på stan, eller ja vi försökte i alla fall. Julrea i en stor stad, vad mer behöver jag säga? Det var ÄCKLIGT mycket folk överallt!! För er som inte redan vet så kan jag berätta att jag är allergisk mot stora folksamlingar! Man kan inte ta sig dit man vill, man skuffas fram och tillbaka, åt höger o vänster, folk fiser och jag är inte tillräckligt lång för att kunna nå upp till ytan! Nej fy, det börjar krypa i hela kroppen och paniken är nära. Vi blev inte så långvariga utan åkte hem för att ta en taxi till en biograf. Mirjam ville se New Moon, som jag redan har sett!!

Allergisk reaktion...
Efter bion åkte vi in till stan för att gå ut och dansa. Det var inte många ställen som var öppna men vi hittade ett 80-tals ställe som heter Reflex. Jag frågade vakten om det var mycket ungdomar där inne varpå han svarade: "Ja det är väldigt blandat. Ni måste betala 2 pund för att få komma in." Det lät ju bra med blandat, så länge det fanns ungdomar liksom. Vi betalade och gick in för att mötas av 40+ folk! Jäkla gubbe att ljuga för oss! Vi dansade ett litet tag eftersom vi redan hade betalat...

Måndag 28 dec
Dags för Mirjam att åka tillbaka till Frankrike igen. Det var en rolig och annorlunda jul :)

Jag har tänkt på en sak. När man åker tåg så kan man ju välja att sitta i en mobilfri vagn, men jag fattar inte vad tusan vitsen är med det! Man borde i sånt fall även ha en totalt pratfri vagn också. Som ett bibliotek fast utan böcker. Vad är det för skillnad på om jag sitter och pratar i telefonen eller pratar med en kompis som sitter bredvid mig på tåget? Ska man införa fjortisfria vagnar också, de kan vara riktigt jobbiga att lyssna på! Eller förbjuda sällskap på mer än 4 personer att sitta i samma vagn? 
Beror det på att folk är så himla nyfikna så att de stör sig på att inte kunna tjuvlyssna ordentligt? Det är ju svårt att få en uppfattning om en konversation om man bara kan höra ena parten. Okej jag kan förstå att ringsignalerna kanske stör lite, men det är ju inte så att man sitter och lyssnar på sin ringsignal direkt; "Yeah! Sony Ericssons orginalsignal är så svängig, jag ska nog ta och lyssna på den ett tag!" Inte brukar jag sitta och digga till Old phone i alla fall.

Vad säger ni? Är det puckat eller en väldigt bra idé med mobilfria vagnar? Jag kan inte komma på fler argument som stärker mobilfritt mer än att:
* ringsignaler stör
* det går inte så bra att tjuvlyssna

Nu lämnar jag ordet fritt. Kom med fler argument för mobilfria vagnar eller håll med mig.