Michelle

Är det inte lite jobbigt att prata i telefon ibland? Ni vet när man måste ringa någonstans för att få hjälp med något? Häromdan var jag tvungen att ringa till ett hotell för att kolla upp om det fanns några lediga rum i april. Mormor och hennes väninna kommer på besök då så jag tänkte vara ute i god tid så att det är fixat och klart. Jag knappade in numret till hotellet och tryckte sedan på den gröna luren. Snart hörde jag en trevlig kvinnoröst som frågade hur hon kunde stå till tjänst (på engelska förståss). Jag kände mig så lättad av att höra den glada hjälpsamma tonen i hennes röst! Efter min fråga om lediga rum och bokning bad hon mig hänga kvar i luren medan hon kopplade mig till rätt avdelning. Kort därpå hör jag en uttråkad tantröst som frågar hur hon kan hälpa mig. Jag frågar än en gång om lediga rum i april och möjligheterna att boka. Hon förklarar med sin entoniga stämma att det finns rum och att jag kan boka. Jag förklarar att det är mellan lör.24 - mån.26 april varpå hon mumlar något om...ja det kan jag ju inte svara på eftersom jag inte hörde...hahaha. Jag fattade sen att det var något om att bo mellan fredag-söndag, typ weekend erbjudande. Men jag har ingen aning om vad det var som var annorlunda för det uppfattade jag inte trots att hon fick upprepa det 3 gånger! Jag sa i alla fall att jag ville boka lör-mån. Hon frågade om namnen på de som skulle ha rummet och jag stavade bådas namn. Sedan frågade hon efter efternamnen och så blev hon tydligen förrvirrad! Jag sa att efternamnet på person nummer 1 var Johnsson och då sa hon: "Nej, vänta lite nu. Vi börjar om för jag fattar inte ett dugg av det här!", och lät jätte sur. Det är svårt att återge samtalet så här skriftligt, jag håller med om att det blev lite hackigt och hattigt men jag är förtusan utlänning! Hon måste väl fatta att det inte är så lätt då! När hon sedan började prata om kreditkortsnummer bestämde vi att jag skulle ringa upp någon anna dag...

Det hela slutade alltså med att jag inte var ett dugg närmre att ha fixat ett rum år mormor och Maud!

det känns som att hon kan ha sett ut såhär...

Idag är jag på glatt humör i alla fall! Solen lyser och fåglarna kvittrar.
Ha en trevlig helg!
Soliga kramar från mig :)

Just nu härjar en förkylning i huset! Både Julia, Harry och jag är lite småhängiga. Så idag har jag inte gjort många knop, på förmiddagen vill säga. På eftermiddagen/kvällen har det varit fullrulle. När jag hämtat Harry från skolan hann vi inte vara inne många minuter innan han frågade om jag kunde spela Wii med honom. Jag börjar bli en fena på Super Mario vid det här laget! Jag måste erkänna att det är kul, men i MÅTTLIGA mängder.

Sedan fixade jag kvällsmaten, som idag var chicken nuggets med ris. Det var väldigt trevlig stämning runt matbordet idag. Barnen var glada och åt all sin mat. Phiu! Det är så skönt när de är på det humöret alla tre samtidigt.

Just när jag röjt klart i köket och sjunkit ner i soffan för att skriva lite i dagboken kom Harry och attackerade mig! Jag var en häst eller nåt så det var bara att ställa sig upp med honom fastklamrad på ryggen och gallopera runt i huset! Den leken övergick sedan till kurragömma i ett mörkt rum. Men han var aldrig riktigt nöjd med mörkheten i rummen så vi fick byta flera gånger (utan framgång...). Tillslut nöjde han sig med gästrummet. Julia kom och frågade vad vi höll på med och så var hon också med och lekte en stund :D Hahaha!

Nej nu är jag så trött att jag måste koncentrera mig riktigt ordentligt på att stava. Jag tror att jag har lite sömnbrist. Nu säger jag därför god natt och går och lägger mig. Vilken strålande idé!

God eftermiddag! Idag åkte jag in en snabb sväng till stan för att fixa tågbiljett till Peterborough. Den 12-15 februari ska jag nämligen åka och hälsa på Elin som även hon har tagit sig hit till England för att jobba som au pair! Det ska bli väldigt roligt, längtar verkligen! Snart kommer jag Elin :D

Jag har inte varit så aktiv på bloggen på senaste tiden. Har inte haft någon inspiration att skriva helt enkelt, men nu ska jag försöka uppdatera lite oftare...

Jag kan ju berätta om gårdagens middagskaos.
Den dagliga frågan; "Vad ska vi laga för mat idag?" har väl de flesta problem med?! Här är det ett ganska stort problem! Tre ungar ska bli nöjda och de tycker ALDRIG om samma sak! Igår testade Julia att laga en ny rätt eftersom barnen alltid klagar på att de får samma sak hela tiden. Det blev kyckling-/purjo-/bacon-paj som enligt mig smakade väldigt bra. Harry påpekade att det inte såg speciellt trevligt ut men han överraskade faktiskt både mig och Julia och åt det!! Han sa till och med: "It's quite nice" och det är ett väldigt bra betyg... Sedan kom äldsta tjejen till bordet och protesterade innan hon ens hann sätta sig ner. "No it's different, I'm not eating it!" Hon ville tydligen ha "Maggies Chicken and Leeks Pie". "OMG! WHAT'S THAT? APPLES?!", i stort sett skrek hon och slängde äppelbitarna på bordet. Det hjälpte inte direkt att få mellantjejen att äta. Men när Harry fick två syltkakor, efter att snällt ha ätit sin mat, kom hon på andra tankar. Tro nu inte att hon åt snällt och beskedligt för det vore en skam att beskriva det så. Nej, hon bölade och gnällde och frågade hur mycket hon måste äta för att få sina syltkakor (och fortsatte klaga efter att Julia visat hur mycket hon var tvungen att äta). Äldsta tjejen vägrade att äta alls.
 bild tagen från google
Det var helt ärligt det värsta jag har varit med om. De var så himla oförskämda! Men det som gjorde mig mest irriterad var att Julia aldrig blev arg! Hon fick sina kakor tillslut och äldsta tjejen fick tillåtelse att fixa pasta. Gaaaaaaah!! Det är synd att inte morfar kan engelska så bra, annars skulle jag ta hit honom så att han kunde lära dem ett och annat! Mattias vet hur det kan gå... Hahaha :D

Nej usch och fy för i-gårkväll! Jag är glad att de är för blyga och inte vågar hålla på så när jag är ensam hemma. De kan rynka på näsan och säga att det inte är gott, men de är ändå snälla mot mig. De bråkar med varandra istället... *Suck*

Kommer ni ihåg Att-göra-när-du-har-tråkigt-tipsen? Jag avslutar dagens inlägg med några såna:

1. Sjung högt om folk du möter på stan, t.ex. "Där går det trevliga tanten med rött lockigt hår trallalalaa"
2. Spring naken på stan och om polisen kommer, skyll på någon annan!
3. Glöm alltid att trycka på den gröna luren på mobilen, börja prata utan att svara

De två första är inget jag skulle prova själv kanske, men det kul att bara tänka tanken :)

Okej, måndagen den 11 januari tog alltså jag, mamma och Phillip ett tåg in till London. Vårt första uppdrag var att hitta hotellet. Det gick bra, jättebra! Härligt! Vi gick och firade, på konditori med varsitt sånt här vaniljhjärta som är så fruktansvärt gott...! Nej, det gjorde vi inte (det var ju Seke Palm som hoppade över gropar i vägen!) Haha...
Vi hittade hotellet i alla fall. Receptionen var trevlig men när vi klev in i hissen kändes det som att vi hamnat i en sunkig Stockholmsförort! Hissväggarna var klädda i mossgröna heltäckningsmattor, en gropig spegel och i taket lyste en lampa med ett gröngult skumt sken som flimrade. Rummet var helt okej för att bara sova i en natt, efter en ordentlig vädring dvs. Det var minst 40 grader där inne då vi klev innanför dörren! När vi sedan lyfte på överkastet på en av sängarna fick vi se att madrasserna var från medeltiden! Men nog om detta nu. Vi ville hinna med så mycket som möjligt under dagen så vi skyndade iväg till tunnelbanan. Första hållplatsen var Leicester Sqare där vi lyckades få tag på, hör och häpna, tre biljetter till THE PHANTOM OF THE OPERA på teatrarnas teater; Her Majesty Theatre!

Med väskorna dumpade på hotellet och teaterbiljetterna fixade kunde vi börja vår dag, på riktigt, i London. Tunnelbanekorten och kartan hade vi i högsta hugg när vi sprang runt i underjorden för att hitta rätt hållplats. Vid ett tillfälle var det väldigt packat med folk i rulltrappan och den bredvid hade stannat. Men hurtiga familjen började såklart skutta upp för den stillastående rulltrappan! Skuttandet varade dock inte så länge... Vet ni hur oändligt långa de där trapporna är?! Och höga kliv är det också, 50cm! Halvvägs upp kändes mina lår som timmerstockar så språngmarschen övergick ganska omgående till ett stilla lunk...

Notting Hill och Portobello Road blev första resmålet. Ni har väl sett filmen Notting Hill?! Vi besökte Mr Thakers "Travel bookshop" som var sig lik på insidan men inte på utsidan! Det är verkligen ett jätte mysigt område med färgglada hus, små butiker och marknadsstånd längs hela gatan. Mycket trevligt!
Nästa punkt på schemat blev Harrods. Jag säger bara HERREGUD vad stort det är!! Och jäklarns vad snyggt det var där inne, verkligen flådigt! Men det är ganska mycket en titta men INTE köpa affär. Om man nu ska kalla det för affär...kanske snarare ett stort varuhus. Mer än så hann vi inte med. När vi hade tittar klart inne på Harrods var vi tvungna att åka tillbaka till hotellet för att fixa oss inför kvällens teaterbesök!

Förra helgen var mamma och Phillip på besök här i Nottingham (8-12 jan). Efter försenat flyg och en 4 timmars bussfärd var de äntligen här på fredagskvällen kl.23.10! Graham och jag åkte och hämtade dem på busstationen. Det var fyra månader sen vi sågs men det kändes inte som att det var så länge sen när vi möttes igen. De hade med sig lite svenska skatter, bl.a. knäckebröd, blåbärs-/kamomillte, salmiakbalkar(!) och julklappar. :) Tack så mycket för allt fint!

När de hade tagit sig hela vägen hit, var jag såklart tvungen att visa Nottinghams stora shoppingcenter. Det använde vi lördagen till. Vi hade tänkt ge oss iväg ganska tidigt så att vi skulle ha hela dagen på oss men ni vet, familjen Johnsson... Vi lyckades dra ut på det hela lite och kom tillslut iväg vid 10:30 eller nåt. Det finns väl inte så mycket att berätta om lördagen egentligen, vi shoppade och Phillip tyckte att engelsmännen var väldigt korta, "utom de mörkhyade". När vi sen kom hem på kvällen lagade vi köttfärslimpa, eller mamma lagade köttfärslimpa. Jag och Phillip gjorde en bärpaj. Mumsfillibabba! Hahaha kommer ni ihåg det uttrycket? Det var länge sen man hörde det.

Söndagen blev en sevärdhetsdag. Bussen in till stan igen och så styrde vi våra steg mot Nottingham Castle, slottet där Robin Hood höll till. Det var INTE behagligt utomhus. Blött och svinkallt! Inne i slottet fanns det lite allt möjligt att titta på. Långa texter om Robin Hood och annat från förr i tiden, som ingen orkar läsa! Men vi gick omkring och tittade lite. Vanligtvis har de en guidad tur då man får se fängelsehålorna och såna saker, men p.g.a. vädret trodde de att det skulle bli inställt. Istället för att vänta och se om det skulle bli en tur eller ej gick vi till Englands äldsta pub. Det heter Ye Olde Trip To Jerusalem och Graham tipsade oss om att gå dit. Vad kan man säga om den? Det var väl mysigt. Byggnaden är från 1189-talet, lite häftigt. Vi beställde varsin kopp te och chokladbrownie. Innan vi åkte tillbaka hem gick vi på stan en liten stund igen.

Söndagsmiddagen, roast dinner, hölls som vanligt och denna vecka serverades nötkött. Vi stod för efterrätten som blev choklad och bananpaj. Mamma var väldigt nöjd med måltiden; "Allt var jätte gott! Jag måste få receptet på allt sen!", Phillip...tyckte om pajen... Haha, han fick en massa rosa köttbitar, som är väldigt möra och goda, men han är ju inte så mycket för kött. Jag var som vanligt mätt och belåten. Roast är bästa måltiden på hela veckan! När allt var undanplockat från bordet var det speldags. Vem vill bli miljonär, med bilder, blev det. Kvällen avslutades med en omgång charader. Mycket trevlig kväll.

Tidigt på måndagsmorgonen tog vi tåget till London, men det berättar jag om sen.

Här kommer den spännande fortsättningen på min och Mirjams julvecka.
Jag har berättat om halva veckan ända fram till julafton, så nu fortsätter jag från juldagen.

Fredag 25 dec
Efter det väldigt INTE intensiva julfirandet, sov vi lite längre på juldagsmorgonen. Denna dag blev en ta-det-lugnt-dag. Vi satt och tittade på youtubeklipp och hade det mysigt. Eftersom engelsmännen, och resten av världen, firar jul den 25 så tänkte vi att det förmodligen inte var någon idé att åka in till stan eller så. Mer än så har jag inte att säga om juldagen. Det var skönt att bara slöa lite. Eller justja, jag ville visa Mirjam en mysig park där man kan promenera runt en pytte liten sjö. Det tar ca. 30 minuter att gå till parken och när vi äntligen var framme så fick vi se att de stängde kl.16:15. Klockan var vid den tidpunkten 16:05! Det var bara att knata hem igen. Vi fick en skön promenad i alla fall.

Lördag 26 dec
Den 26 december kallar britterna för Boxing day och det som våran juldag. Även denna dag tog vi det lite lugnt. På förmiddagen gick vi till parken igen, innan de stängde. När vi sen kom hem gjorde vi oss i ordning för en utekväll på puben inne i stan. I Sverige går ju många ut på krogen/klubben/puben osv på juldagen så vi tänkte att det säkerligen skulle vara mycket folk ute. Dessutom ville jag passa på att undersöka Nottinghams nattliv när jag hade Mirjam här, jag går inte gärna ut helt själv...
Efter lite tveksamheter var vi tillslut väldigt inställda på att gå ut och vi såg verkligen fram emot en utekväll. Glada i hågen skuttade vi ner till busshållplatsen.
"Hmm, det är röd dag i dag så vi får titta på söndags-tidtabellen. Ja men titta den kommer om 10 minuter. Jag kan i alla fall inte se att det står något speciellt om Boxing day."
Vi stod i kylan och väntade. Väntade. VÄNTADE! Tiden går så sakta när man väntar, speciellt när det är kallt! Men det var bara att härda ut eftersom en trevlig utekväll väntade oss. Trodde vi ja!! Efter 20 minuters plågsam väntan, började vi ana lite smått att bussen förmodligen inte skulle dyka upp bakom kröken. "Mirjam kom, vi går till puben som ligger precis runt hörnet här. Det kanske är massor med folk där." På vägen dit mötte vi två killar som frågade om inte bussarna gick. "Nej nej, det går inga bussar på Boxing day!" Nehe där ser man! Jätte bra att det står på tidtabellen vid busshålsplatsen!!! Hur skulle vi kunna veta att hela England hamnar i koma den 26 december?! När vi kom till puben var det helt öde! Det var bara: hem igen, tvätta bort mascaran, dra på myskläder, på med youtube, flumma lite, sova...Men du Mirjam... haha. Det var väl inte fy skam det heller, vi klarade oss.

Söndag 27 dec, sista dagen...
Det var den sista heldagen vi hade kvar och den blev ganska fullpackad och intensiv. Vi började med en sista shoppingtur på stan, eller ja vi försökte i alla fall. Julrea i en stor stad, vad mer behöver jag säga? Det var ÄCKLIGT mycket folk överallt!! För er som inte redan vet så kan jag berätta att jag är allergisk mot stora folksamlingar! Man kan inte ta sig dit man vill, man skuffas fram och tillbaka, åt höger o vänster, folk fiser och jag är inte tillräckligt lång för att kunna nå upp till ytan! Nej fy, det börjar krypa i hela kroppen och paniken är nära. Vi blev inte så långvariga utan åkte hem för att ta en taxi till en biograf. Mirjam ville se New Moon, som jag redan har sett!!

Allergisk reaktion...
Efter bion åkte vi in till stan för att gå ut och dansa. Det var inte många ställen som var öppna men vi hittade ett 80-tals ställe som heter Reflex. Jag frågade vakten om det var mycket ungdomar där inne varpå han svarade: "Ja det är väldigt blandat. Ni måste betala 2 pund för att få komma in." Det lät ju bra med blandat, så länge det fanns ungdomar liksom. Vi betalade och gick in för att mötas av 40+ folk! Jäkla gubbe att ljuga för oss! Vi dansade ett litet tag eftersom vi redan hade betalat...

Måndag 28 dec
Dags för Mirjam att åka tillbaka till Frankrike igen. Det var en rolig och annorlunda jul :)

Jag har tänkt på en sak. När man åker tåg så kan man ju välja att sitta i en mobilfri vagn, men jag fattar inte vad tusan vitsen är med det! Man borde i sånt fall även ha en totalt pratfri vagn också. Som ett bibliotek fast utan böcker. Vad är det för skillnad på om jag sitter och pratar i telefonen eller pratar med en kompis som sitter bredvid mig på tåget? Ska man införa fjortisfria vagnar också, de kan vara riktigt jobbiga att lyssna på! Eller förbjuda sällskap på mer än 4 personer att sitta i samma vagn? 
Beror det på att folk är så himla nyfikna så att de stör sig på att inte kunna tjuvlyssna ordentligt? Det är ju svårt att få en uppfattning om en konversation om man bara kan höra ena parten. Okej jag kan förstå att ringsignalerna kanske stör lite, men det är ju inte så att man sitter och lyssnar på sin ringsignal direkt; "Yeah! Sony Ericssons orginalsignal är så svängig, jag ska nog ta och lyssna på den ett tag!" Inte brukar jag sitta och digga till Old phone i alla fall.

Vad säger ni? Är det puckat eller en väldigt bra idé med mobilfria vagnar? Jag kan inte komma på fler argument som stärker mobilfritt mer än att:
* ringsignaler stör
* det går inte så bra att tjuvlyssna

Nu lämnar jag ordet fritt. Kom med fler argument för mobilfria vagnar eller håll med mig.

(Detta inlägg skulle ha publicerats förra året, men jag hann inte så nu är det 2010!! Gott nytt år! :D)

Julen är över och i måndags åkte Mirjam tillbaka till Frankrike. Det är inte klokt vad en vecka går snabbt! Förra måndagen stod jag med Graham på flygplatsen med pirr i magen, full av förväntan innan jag fick se min långa lockhåriga vän komma ut från "arrivals" porten. Vi fick syn på varandra och studsade fram för att mötas i en hysterisk "WAAAA! OH MY GOD! HEEEEEEEEJ! GAAAAAH LALLALAAAAA!!"-omfamning. Det var exakt 15 veckor sen vi sågs, alltså nästan 4 månader! Då kan ni tänka er att alla förtryckta känslor av flum och galenskap bubblade upp som läsk från en ordentligt omskakad petflaska! Vi klarade av att uppträda någorlunda normalt på måndagskvällen när jag presenterade familjen och Mirjam för varandra och även hela tisdagen + halva onsdagen.

Tisdag 22 dec
Nu var det dags att förbereda inför de fyra dagarna som vi skulle vara själva i huset. Julia skjutsade oss till Sainsburys, mataffär, där vi handlade allt möjligt smått och gott. På eftermiddagen åkte vi in till stan för att åka skridskor mitt på torget. De hade byggt upp en stor isrink vid Market Square. Det var ju trevligt att stå på ett par skridskor igen, problemet var bara att man inte tog sig framåt av egen kraft. Om en person flyttade foten så var alla andra också tvungna att flytta sina fötter, så äckligt mycket folk var det! Nästan i alla fall! Men vi lallade runt där i 45 minuter för att sedan söka upp ett bra lunchställe. Vi bestämde för att gå in på en kinesisk buffé. Det var väldigt god mat men själva lokalen kändes lite som en sunkig McDonalds resturang...
Det blev ingen shopping på tisdagen för vi skulle vara hemma vid 16:00.
På kvällen spelade vi Wii (TV-spel) med Harry. Det blev bowling, golf och tennis. Jag och Mirjam fick spö. Lite senare hade vi kuddkrig! Jag och Mirjam mot Harry och Graham (pappan)! Mamman i familjen var inte hemma... :P

Onsdag 23 dec
På förmiddagen tog vi det lugnt, satt och flummade lite på mitt rum :D På eftermiddagen tog vi oss in till stan så att jag kunde visa Mirjam hur det ser ut i Nottingham. När vi kom hem hade vi huset för oss själva, familjen åkte till släkten ungefär samtidigt som vi åkte in till stan. Då var det inte lugnt och stillsamt längre kan jag lova! Det kändes bra att kunna knasa sig fullt ut :D

Vi kände inte för att ta oss in till stan igen på kvällen för att gå ut så vi tog oss till en lokal pub. Det finns tre pubar inom gångavstånd i mitt område så vi började med den som jag hört var bra. Vi blev inte kvar så länge där inne. Det var litet som ett vardagsrum (ett ganska stort vardagsrum) och det var bara gamla gubbar som satt och drack öl. Jag trodde nästan att vi råkat kliva in i någons hus. Nej men vi gick till nästa pub, där jag varit en gång och ätit med familjen (fast då var vi i thairesturang-delen men jag visste att det fanns en pub-del också). Det var väldigt lyckat! Det var större än den första puben och yngre människor satt och drack öl. Nu var det inte 50-60 åringar utan kanske 35+... Mmm jag var ironisk, det var inte direkt lyckat. Men vi tänkte att vi kunde ta varsin cider och sitta och prata där likväl som att sitta hemma och prata. Vi beställde varsin cider i baren och fick två blomvaser fyllda med en öl liknande vätska. Det var inte bokstavligen blomvaser, jag försökte bara lyfta fram att de var enormt stora! Till färgen såg det precis ut som öl men jag tänkte att det kanske var citruscider eller mangocider eller nåt. När jag sen smuttade lite försiktigt på det så kände jag inte direkt; "Ååh det här var verkligen värt pengarna!" Det smakade vitt vin med ölkolsyra, så jäkla vidrigt! Hur som helst, fter en plågsam timme gick vi hem till huset, klockan var då ca. 22:00. Vi var båda ganska trötta, men om man tvingar sig själv att vara vaken ett tag till, slår det tillslut över och så blir man pigg igen. Dessutom blir allt mycket roligare! Vi tog tillfället i akt och gjorde en film till våra nära och kära. En julhälsning allá Michelle och Mirjam. Ni kanske redan har sett den på facebook? Tyvärr vet jag inte hur man laddar upp filmer på bloggen...
         
Torsdag 24 dec JULAFTON
Upp i ottan för att hinna till gudstjänsten...hahaha nej, vi var väl uppe vid 09:30 kanske, åt lite frukost och tog sen bussen in till stan ännu en gång. Denna dag blev det shopping! Vi hittade lite allt möjligt tjusigt men det orkar jag inte rabbla upp, vill inte tråka er. Vi åkte hem hyfsat tidigt för att hinna fixa julmaten och sådant. Eller julmat kanske är synd att säga. Det enda som gjorde det värt att kallas för julmat var våra prinsbullar (köttbullar som såg ut som prinskorvar, vi slog två flugor i en smäll) och det faktum att det var mat som åts på julafton. Ni förstår, middagen bestod av de nyss nämnda prinsbullarna och tacopaj med guacamole! Minst sagt annorlunda julmat, men det var väldigt gott vill jag lova! Till dessert blev det nötter, vindruvor och choklad, ingen risgrynsgröt. Det var inte mycket som var speciellt juligt över mitt och Mirjams julfirande, men julklappsutdelning hade vi såklart. Jag fick äkta fransk choklad, en sjal, foto "scrap book" + pennor och en jätte fin plastmugg med lock och pip! Muggen är rosa och vit och har bilder från Disney's 101 dalmatiner tryckt på... "Nej men Mirjam, du hade inte behövt..."

Resten av kvällen vet jag inte vad vi gjorde, förutom att knasa oss förståss. Vi bara var, satt där i våra ljusblå/lavendelfärgade ap-pyamasar, gjorde konstiga miner, skrattade okontrollerat, åt vindruvor, trivdes i varandras sällskap :D
   ingen vacker syn...

Nej slutet på veckan får komma senare annars blir det alldeles för långt!

Gott nytt år till er allesammans! Det kommer att bli ett asbra 2010!
Puss & kram